Happ nu var denna helg slut, har gått så jävla fort. Ville verkligen inte att du skulle åka hem nu. Hatar att du bor så långt bort. Du är så sjukt underbar.
Både skratt och tårar med dig i helgen gubben. Du finns vid min sida, du tröstade mig när jag va ledsen, du såg på en gång att någonting var fel. Vi pratade om det och det hjälpte som bara den. Du skrattar med mig, och du skrattar förmodligen åt mig då och då (A) ;).
Känns som det alltid har varit såhär, men det har ju inte det. Det är typ nu vi har kommit på hur det ska vara. Och jag trivs!
Saknar dig redan Robin!
söndag 6 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar