Jag kom att tänka på ett minne som är som en mardröm. Så äckligt jävla hemsk. Varför skulle det ens hända för? varför var vi så dumma? Vi vet ju hur det är, men nej vi var inte smarta nog och det hände som det hände. Och vi fick gå igenom en hel del.
Kom och tänka på det idag. Tårar faller ner för kinden, ett bevis på att jag verkligen bryr mig, ett bevis på att det är svårt. Men det var inte ödet, det var inte planerat för det nu. Men tankarna bollar fram och tillbaka och jag vet att det e bra hur som helst nu. Men kärlek har det även fast det inte är som det verkade som först. Det blev fel, det förstördes.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar